Norrköping och Söderköping

Vi åkte iväg med Knasen lastad med äldsta dottern och hennes X antal väskor fyllda med kläder, skor och div bra att ha saker. Fröken ska nämligen börja plugga vid Linköpings universitets förskollärarutbildning så vi lovade skjutsa henne dit,  där hon till att börja med skulle husera på en soffa  tills hon får hyra sin "egna" lägenhet.
Vi kikade runt lite i stan, och gick sen för att käka på en indisk restaurang och åt gott och blev mätta.

Gick och strosade på den stora marknaden som var i stan i samband med Augustifesten i Norrköping.
For och tittade var det kommande boendet fanns - och det var ju lite annorlunda och det är ju kul. Blir säkert bra.

 På söndagen innan vi sade tack och hej och lycka till så tog vi en utlovad tur till Söderköping - för har man en glasstokig unge som ska vara borta några månader så måste man ju käka glass på Smultronstället när vi är i närheten.

Mysigt med Göta Kanal där intill, och sköna promenadstråk.
Vädret var ju dessutom på vår sida så inte hade vi så mycket att klaga på.

Vet inte hur bra texten syns på bilden, men det är ju en hel del liter glass som serveras på en säsong. :-)

Vi valde ändå några av de lite mindre (rimligare) glassportionerna - och man blev mer än mätt kan jag säga, till och med maken och dottern som är riktiga "glassomaner"blev väldigt nöjda och mätta.
Den lilla glassen i mitten var en hundglass.
De bjöd alla hundar på glass om de fick för mattar och hussar. Det var ju varmt och soligt så givetvis måste Bella få en glass hon också.

...en bild också den från Söderköping, vid kanalen.
Mysig liten stad.

 Tog en promenad uppför trapporna till nån slags liten utsiktsplats.
Fint och bra motion för benen.

Utsikt över stan.

Sen var det dags att säga Hej-Då till storungen.
Då jag (ninni) är lite av en lipsill så befarade jag att det skulle bli gråtkalas, men det gick bra. Man vet ju att hon reder sig själv, hon har skinn på näsan, hon är i ett land inte långt bort och de pratar svenska :-) och man kan åka över och hälsa på om man känner för det och om ett tag kikar hon hem igen och sist men inte minst så är det ju denna utbildning och detta hon har längtat så efter så det känns bra. Dessutom har vi vår fina lillstrumpa hemma på kobben. Det blir nog bra som sagt.
Bella höll dock hårt i hennes arm. Riktigt "kramade" om med sina tassar om hennes arm.
Vi rullade sakta mak hemöver och landade tryggt igen hemma på kobben.