Nattplatsen i Miltenburg. Bland ca 5 -6 andra husbilar. Gratis husbilsparkering på kväll, natt och fram till kl 10 sen blev det bussparkering. Vid floden så det var lite mysigt också.
Vi strosar omkring. Även detta en mysig liten stad.
Många charmiga korsvirkeshus. Visst är det ju nåt fint över dem. Lite annat än 10 våningars betongklossar.
Här fanns butiker med allt från kläder, väskor, skor, pyssel, bagerier, cafeer och uteserveringar.
Vi går uppåt ...på skoj...
Utsikt över floden Maine.
Fint väder nu på förmiddagen men inte jättevarmt, bara ca 25 grader.
Nog med utsiktsbilder nu.
Vi tar istället och följer en gångväg längs en vattenränna, troligen rinner ev smältvatten från bergen ner där på våren...eller så är vi ut och cyklar men så tolkade vi det.
En port in till gamla delen av stan.
Vi säger så småningom bye bye till Miltenburg eftercatt ha promenerat genom gamla delen och sett oss omkring.
Det mulnar på, vi rullar på ett tag. Tänkte oss in till Marburg, men konstaterade att hela Marburg stad är en miljözon och vår gamla harv är för gammal för att få köra in då, samt miljödekal. Vi var för lata för att börja ta oss in med bussar eller liknande så vi rullade vidare till Kassel. Började bli middagsdags.
Kassel kändes inte riktigt mysig. Kändes lite rörig och kände ingen mysfaktir alls faktiskt. Mycket folk - lite stökig stad på nåt vis. För första gången på resan kändes det inte otryggt direkt men att man ville ha extra koll och nja... denna stad får inte besök av oss igen om man inte behöver av nån speciell anledning.
Men lite skoj med "cocktails to go" på skylten. Inte van med det hemmavid riktigt 😉
Vi kom.er till de kända Kasselbackarna. Man har ju åkt där åtskilliga ggr förut och vet hur sega de är uppåt och hus tunga lastbilar kan få kämpa, samt hur väl det rullar neråt. Här gäller det också att köra "rätt" inte ligga på bromsen hela tiden, det kan bli tokigt.
Här en skylt om att det kommer en "nödväg/nödstopp" i form av en sandgrop. Ifall man skulle bränna bromsarna eller få nån form av problem så att man inte får stopp kör man ut i den.
Krisar det får man styra dit men det måste nog va ett mycket otrevligt stopp och sen undrar man hur bilen (och man själv) mår.
Men lite som på racebanor och dyl, ett slags nödlösning om man ej får stopp. Sandfålla eller lecagrusfålla/-grop.
Det är ju bra att de finns men tur man slapp testa den.
Tog ett stopp vid en mack för att mata Knasen, tvätta ruta, äta glass och pratade med ett otroligt gulligt tyskt par som var nyfikna på var vi kom ifrån och som frågade om vad vi tyckte om Tyskland att semestra i och önskade oss en trevlig resa, samt lade till det sista innan de for iväg "You should know that we really looooove Finland and Sweden.
Vi rullade sen vidare till Quedlinburg.
Vi parkerar på en liten ställplats och tar sista platsen.
Promenerar iväg och vikercin på mat på en grekisk restaurang.
Får någon rätt god lite likörliknande dryck.
Maten är god, mätta blev vi.
Man har läst på olika grupper/forum om att det ibland kan vara knepigt att anv kort vid betalning, men vi har överlag sällan haft problem med det och på denna resa var det första gången de inte tog emot kort. Så vi upplever det inte som nåt stort problem. Råkar man inte ha kontanter så finns ju oftast en uttagsapparat inom räckhåll.
Vi strosar på i kvällen bland alla gamla hus.
Quedlinburgs stiftskyrka, slott och dess gamla stadsdelar finns sedan 1994 med på Unescos världsarvslista med motiveringen "ovanligt exempel på en medeltida europeisk stad". Staden har omkring 1.300 korsvirkeshus.
Mysigt fast timmen börjar bli sen.
Nattplatsen.
