Morgonen är kommen och efter allehanda morgonrutiner så lämnar vi nattplatsen.
Vi har stått vid en badplats på en stor grusplan och haft lite sjöutsikt.
Det sägs att Finland är "de tusen sjöarnas land" tror också att det kunde kallas det miljoner lupinernas land eller nåt.Åt ena hållet såg det ut så här, där vi stannade och lunchade...
Åt andra hållet såg det ut så här...
Lunchen bestod av rester som snabbt värmdes. Så kan det bli ibland. Men bra smakade det.
En liten blomma bjussar vi på idag...
Vädret är som ni ser soligt, än så länge.
Varmt, kvavt. Men hellre det än regn.
Stannar till för en kaffepaus i Suomussalmi.
Några bad(d)are tog ett dopp, Ninni och Bella tog en liten promenad.
Vek in och tittade på "Det tysta folket".Det stilla/tysta folket, ca 1000 st figurer av höstörar med olika kläder. Huvudena är gjorda av tuvor/typ grästuvor.
De ser onekligen lite speciella ut.
Det är dansaren Reijo Kela som är upphovsman till detta konstverk.
Det ligger ett mysigt cafe i anknytning till detta och när Reijo först ordnade detta konstverk hade cafeinnehavaren frågat om det var nåt som han ville att de på cafeet skulle svara om besökare frågade om det. Reijo hade svarat att folk ska få se och uppleva detta precis på det sätt de vill.
Någon brittisk tidning hade skrivit att det ser ut som att åkern invaderats av zombier.
Ja, det var annorlunda, knasigt, häftigt och märkligt.
Figurernas kläder byts ut varje år. Man får också själv byta kläder på / med dem.
På väg till kafeet (Niittykahvila) och souvernirshopen.
Plättfika.
Jättegoa plättar serverade på pärtor.
På nästan varje fanns denna text, handskriven.
Renarna vimsar hit och dit och är lite över vägarna, står vid vägen och betar så man får vara "vaken" i trafiken.
Hade hört rapporter om busväder, och här började man ana att vi nog skulle få oss en skvätt regn.
Vi mötte ett sjujäkla regnväder. Fort dök det upp, kom rejäla kastvindar som rev tag rejält i husbilen. Regnet vräkte ner så allt vart grått, man trodde det var en höstkväll. Åskan dundrade och blixtarna lyste upp himlen om varannat. Hagel, stora -riktigt stora, kom det och så hårt så man faktiskt trodde att vindrutan skulle spricka. Vi körde ca 20 km/h för sikten var mer än usel. Som tur var så var vi precis just framme dit vi var på väg för att ta en hamburgare.
Trevligt att läsa lite om vårt grannland, som vi inte har besökt med husbil. Kanske man kan få lite tips. Ha en fin fortsatt tur.
SvaraRadera