Fin morgon i Hallstatt. Tar en promenad, tittar på det helt fantastiskt fina, klara vattnet och njuter av livet i stort och smått.
Vi hittar en kabinbana upp till en utsiktsplats som så mkt annat finns med på Unescos världsarvslista.
Rätt så högt upp bar det, men fin utsikt hade man över de ljuvliga omgivningarna.
En liten "spång" eller skywalk som det så fint hette ut för att få in en skön känsla och riktigt bra se ut över omgivningarna.
Ninni och Bella bus kollar läget.
Mera utsikt från 350 möh
Nåväl vi kom väl ner igen med rälsbanan eller vad man kallar den - ingen linbana utan gick på räls.
Vi rajtar vidare efter lite tankning.
Varmt och gott idag igen, 29,2 i skuggan och det är bara mitt i dagen än.
Kommer till Bad Hofgastein och Angerthal till ett Skizentrum där vi tar en linbana, till 2250 m ö h.
Det var en lite häftig upplevelse, Henrik blev sugen på att fara och åka skidor - det blev inte jag (ninni). Det är så mkt skönare med sol och värme.
Helt okay utsikt åt alla håll hade man.
Fanns en hängbro att gå över för att komma från just den linbanan vi åkte till serveringen och utsiktsplatsen. Fanns flere linbanor som gick till olika ställen. Men vi lockades att att gå just på hängbron och så så därför tog vi den gula banan.
Här en liten bild från hängbron.
Lite gung-gung på mitten men inget farligt alls.
Henrik och Bella på hängbron - det var ju sån där metallgaller så vi behövde bära hundisen för tassarnas skull.
Vi utsiktsplatsen. Otrolig utsikt.
Fanns små skyltar om vad de olika bergstopparna hette och hur höga de var.
Här kunde man luta sig ut och få lite mera hmmm "perspektiv" på höjd och så...
Kändes lite lustigt men mäktigt.
Serveringen på toppen. Den balanserade liksom på kanten kan man säga... Ena hörnet var riktigt på yttersta bergsklippan.
Härligt.
Att se hästar och kossor gå där nere och beta och höra koskällan/koklockan klinga där långt nere i grässluttningarna gav en lite fin känsla, lite sound of music feeling :-)
Från uteserveringen.
Tog varsin dricka här, läsk och en Edelweiss öl för fastän det var betydligt svalare här uppe så kände man i benen och fick upp värmen, man kände att fastän det inte så ut att slutta så mkt här uppe på toppen så... japp man fick som sagt upp värmen. Sen är vi väl inte de mest hurtiga personerna heller ;-)
På väg ner i linbanan igen. Här har vi just startat.
Alltså den här hunden, hon är lite rolig hon, hon hänger med, inte rädd att gå i trappor på båtar, bland bilar på bildäck på båtarna, in i linbanor, i trängsel bland folk... sitter man på en restaurang eller nåt så ligger hon under bordet och sover eller sitter i en stol o tar det lugnt.
Bara hon får va med så är hon nöjd och hur lugn som helst.
Främmande män är lite läskiga dock och så måste man ju säga till om det kommer nån okänd nära - men det är väl bara sunt.
Ser inte så högt ut på bild men det var rätt brant.
Men helt värt 50 euro var det att åka upp dit, se på utsikten, känna svalkan för där uppe var det bara runt 13 grader.
Men såklart varmt och gott då man kom ner igen.
Vi sätter oss i vår lilla Knasen och rullar vidare efter lite lunch, blev att värma lite överbliven mat - man ska ju inte kasta mat så såna här snåla camparjäklar som vi åt i bilen uj uj.
Vädret mulnade på, vilket var synd för nu kom vi fram till den sk Alpvägen över Grossglockner.
Skulle varit skoj om det varit klart och fint då man kör över men ville inte vänta _ifall_ det skulle vara bättre i morgon heller.
Vi rullade på.
Stannar till fram och åter hastigt på en liten avkörningsplats, kollar läget och slår en drill.
Börjar regna och åska.
Nå, vi kör vidare, regnar på men både bilar, husbilar, motorcyklar och vanliga (lite småtokiga hihi) cyklister kämpar på i backarna.
Krokiga vägar, javisst. Rejäla svängar och det gick till en början upp, upp och upp.
Knasen kämpade på tappert men allt gick bra.
Svårt att få några bra bilder så där i regn, åska och dis samt i "farten" för man ville inte stanna, och kunde inte heller stanna var som helst dels måste det ju finnas en plats (avkörnings"fil" / plats) och så att stanna i dessa motlut var nog inget att rekommendera, inte med Knasens hästkrafter.
Vi hade hört om denna vägen, och tyckte den verkade intressant och det var den! Som sagt synd på vädret bara men det kan man ju dessvärre inte påverka.
Det var högt och först i första kurvorna tyckte Ninni att usch och fy, detta var ju riktigt otäckt... tog sig faktiskt en Jägermeister eller två - sen gick det bättre ;-)
Men den var bredare än vi föreställt oss efter berättelser från andra, och det gick ju bra att mötas.
Oavsett, skönt med liten husbil.
Stupen på sidorna av vägen var höga, riktigt höga...
Men på de flesta ställena var det ju räcken.
Här är vi på 2428 m höjd. Tror att vi som hösgt var 2457 om vi inte missade nån skylt.
En av många kurvor längs Grossglockner vägen. Just den här var inte så farlig.
En smal tunnel kom man in i en liten bit, och när vi närmade oss utgången så sa vi att det ser ju nästan ut som rök i öppningen... det var helt grått...
Pjoff, det visade sig att när vi kom ut ur tunneln så möttes vi av dimma, tjock sådan.
Lite märkligt, åker in i tunneln (och den var inte jättelång) och när vi kommer ut är allting grått...
Nåväl vi kom helskinnade både upp och ner. Knasen har jobbat på bra - inga bekymmer alls.
Rullar ner gm Heiligenblut.
Börjar bli dags för middag, vi stannar till vid ett vattenfall och fixade käk och lyssnade på dånet från vattenfallet.
Åker sen vidare genom småorter som Döllach, Sagritz, Mörtschach, Winklern, Mauten mfl och kommer sen till Plöckenpass...
Det var en slingrig väg ...
Smal, slingrig något enormt. Om Alpvägen var slingrig så var denna minst lika och dessutom var vägen mycket smalare. Hade varit svårt att möta något större fordon där.
Så här såg vägen ut på GPS:en. Det är rätt slingrigt om man så säger.
Kvällen kom och vi kom till Italien.
Vi beslöt att ta kväller, tog en promenad i den lilla orten där vi stannade till på en parkering vid en sportplan.
Lugnt och stillsamt.
Dagen kan sammanfattas med linbaneåkning, utsikter och kringliga vägar.
Men mycket har vi sett, och ja kalla det tattartermos, snåla camparjävlar eller vad man vill men det är otroligt skönt att husbila runt. Man ser så otroligt mycket och är ju fri att ta kväller nästan när man vill, inte behöva stressa till någon incheckning eller utcheckning osv.
Tjooopp tjooopp från Knasen med besättning.
