Semestern dit näsan pekar dag 3

Vi rullar på, efter att ha lämnat vår nattplats i Krakow am See så rullar vi vidare genom Karow och Alt Schwerin. Stannar sen för att tanka och äta lite lunch i Rüblingsheide. Ninni åt någon soppa som påminde lite grann om gulaschsoppa men inte riktigt, minns ej namnet. Henrik hittade sig sill och potatis. Mätta blev vi och helt okay var det.
Knasens nos börjar se väldigt skitig ut - värre än vanligt. Otroligt med döda insekter som sitter som ett fint minne där. Nåja vad gör väl det - går ju att tvätta förr eller senare.
 Vi åker vidare, ser vägar, skog, diverse människor och fordon, fina vägar och mindre fina vägar...
Kommer in i Tjeckien vid ca 15 tiden på eftermiddagen.







Kommer via små väldigt kringliga små vägar till orten Hrensko.
En liten ort  mitt i som en dalgång, med lite lutsiga berg på båda sidor om, en liten å / kanal i mitten och på var sida hus, affärer, restauranger och något litet hotell vilka alla nästan sitter emot begsväggen.
En chamig håla, säkert en liten turistfälla om man såg till alla försäljningsstånd med liknande saker i varje stånd, längs halva vägen.
Men vad gör det bara det är mysigt.
Vi traskade omkring en stund här och såg på omgivningen, folk och hus. Låter säkert konstigt men tycker det är lite trevligt att se sig omkring, uppleva sånt man inte ser hemma alla dagar.
Den är inte så bred om man säger så den här hålan i dalen.
Ett av flere hus som nästan såg ut att sitta fast mot bergsväggen.

Tar oss till en parkering ca 5 km från själva byn, där husbilar kunde parkera, och det var rejäla parkeringsrutor så att stora fordon av olika slag fick bra plats. Där tog vi kväller och kom på att vi efter middagen (var ju lite svalare då) skulle ta en kvällspromenad och såg då en broschyr om Pravcicka Brana - europas största naturliga båge i sandsten.
Pravcicka Brana ligger i området som kallas Bohemian Switzerland. Ett område med höga berg och en del lite annorlunda bergsformationer och natur. Det var fint, en riktigt härlig promenad - men tur man gick iväg på kvällskvisten för annars hade det varit för varmt.
Finns flere vandringsleder här i området och är nog perfekt för vandrare. Lätt att hitta och som sagt fint!
Här ser man hur sista biten fram till bågen slingrar sig fram. Här är det slätt och fint att gå, bitvis trappor, bitvis en del sten och bergskanter samt trädrötter att hålla ögonen på. Det skulle inte varit så bra att ramla ner då det var högt - hade nog fått rulla långt då och varit mer än blåslagen.
Härlig natur som sagt. Utsikten var bitvis också helt underbar.

Som synes så hann det börja skymma innan vi var uppe, men där är den - europas största naturliga sandstensbåge.
373 meter över havet.


Givetvis måste vi ju ta en liten selfie - eller kan man kalla det wefie då det är vi båda som är på bild? ;-)
Dålig humor så här när kaffebristen slog till.
Några små stenhögar har folk gjort.
Kändes nästan som små troll som tittade på en då man gick där och det började skymma allt mer så där på kvällskvisten.

Vi valde en annan väg hemåt än dit, eftersom mörkret började lägga sig. Blir ju fort mörkt i skogen. Visserligen var stigen väl utmärkt men med tanke på alla trädrötter osv. Man vill ju inte gå och snubbla omkull och skada sig där ute i ingenstans. Visserligen är det många som går här - men kanske mer dagtid för nu när kvällen sakta kom mötte vi bara några då vi var på väg upp och de på väg ner, sen var det öde...

Som synes så blev det rätt mörkt. Så otroligt tyst, bara lite knak och prassel av djur. Men stundvis kändes det som man verkligen var ensam i världen, inte ett billjud, eller prat från människor bara tyst. Lustig känsla.
Innan vi var vid bilen var det mörkt, men sista biten så kom vi ut till vägen i och med att vi tog en annan väg hem så ingen fara att man inte skulle hittat.
Trötta i benen var vi efter dryga 13 km promenerande i berg, trädrötter och kuperad terräng.
Himla skönt att sätta sig i husbilen sen och ta en kall dryck.
Ja det var i stora drag vår tisdag det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar